Vem blir egentligen arbetslös

Jag minns när jag slutade som arkivassisten i näsåker, Thomas slutade samtidigt. Men han började jobba nästan direkt på anthill i Sundsvall dock inte så länge, sen konsum en sväng och sen började han på jula där han fortfarande jobbar nu idag tror jag.

Själv flyttade jag till Uppsala med Rogga, han hade just gått ut e KY utbildning som 3d-grafiker från powerhouse. Vi hade båda höga förväntningar på jobben nere i Uppsala. Det var väl inget problem för två  norrlänningar att få jobb i storstan. Sommaren gick utan att vi fått något napp, livet var skönt och allt var ändå rätt okej som arbetslös.
Men så en dag så hittade Rogga ett jobb på arlanda som lastare. Tyvärr var man tvungen att ha körkort för att få jobba där så jag kunde inte söka det. Han fick naturligtvis jobbet och jag fortsatte min arbetslöshet ensam.

Hösten kom och det blev tråkigt att sitta inne framför datorn hela dagarna. Tillslut blev man inskriven i någon slags ungdomsgaranti då var man helt plötsligt tvungen att gå upp på morgonen igen och sitta i grupp och göra fjantiga uppgifter i någon vecka. För att sen hitta en praktik. Började på något värdelöst företag som grafiker fast än jag verkligen bara ville rita. Slutade med att jag "skolkade" från praktiken vilket innebar mindre pengar och jag ville inte vara kvar i Uppsala då det blev tråkigt.
Flyttade hem. Efter en månad fick jag jobb. Visst inte drömjobbet men att steka burgare var bättre än att vara arbetslös. Där stannade jag tills jag blev sjuk förra året. Sen har det varit lite sjukskrivning av och till för att nu vara arbetslös.

Vad skiljer då mig från Thomas, han hittade jobb på en gång efter att vi slutade. Rogga var bara arbetslös i en sommar. Medan det tog ungefär ett år för mig. Thomas hade en pojk på 1 år, en familj som han var tvungen att försörja. Rogga hade bara några tusen i månaden, alfakassan är inte någonting man direkt kan leva på. Jag däremot hade full ersättning ingen annan att ta hand om än mig själv och hade jobbat ända sen jag slutade lumpen. Tror detta kan påverka rätt så mycket drivet att vilja skaffa ett jobb.

Nu är jag ju i den här situationen igen fast jag ser ett ljus i slutet av tunneln. Har mina skolor att se fram emot(hoppas att jag kommer in!) och eventuellt en visstidsanställning i sommar.