Jag glömde rubriken

Vi börjar med det uppenbara, det är måndag. Jag sneglar på klockan. Har legat i sängen i två timmar med datorn som sällskap. Känner att jag är i stort behov av en dusch.

Jag köpte Assassins Creed 2, begagnat.. Det borde komma i min låda i morgon. 380 kr var det värt. Gillar jag det inte så kan säkert Dexter köpa det av mig.

Inhandlade lite nya pennor (bla posca) samt hobbylack från highlights.nu - Visst dom är inte superbilliga men orka leta efter det billigaste alternativet hela tiden. Låt oss konsumera lite efter känsla istället.

Sitter dock och gruvar mig för att gå ut nu när snön verkar vara ett faktum. Tänk då kylan kommer slå mot mitt ansikte likt en käftsmäll såhär sista dagen i november.
Nej, klarar jag mig från att gå ut idag så stannar jag gärna inne, speciellt då det är min sista sjukdag idag. Fast jag har ju inte så mycket att gå tillbaka till, då jag fortfarande är arbetslös. Men livet går vidare och jag åldras även om jag inte vill/kan/ska, haha humor.

Så vad ska man söka för jobb nu då, ska man söka saker man vill göra i andra änden av landet, jobb som man kanske egentligen inte kvalificerar sig för? Eller ska man söka skitjobb i staden man bor i? Hmm..  Ja som vanligt lär jag väl inte söka allt för mycket jobb, men vem vet man kanske ändrats, mognat, växt. Den som lever får se.

Nedan följer en så kallad tankebana ala Benjamin*;

Föresten så köpte jag även små, små målardukar också. Ska måla små, små tavlor. Det ser jag fram emot. Ville bara säga det. Det kändes väldigt nödvändigt att nämna. Får mig att tänka på den där utställningen för några år sen då det var miniatyrkonst. Man fick låna förstoringsglas och springar runt med. Men sånt där intresserar mig inte så mycket egentligen. Frågan är varför jag minns så mycket onödigt som jag sett på tv. Såg nyheterna hos mamma här om dagen, det var intressant att höra lokalnyheterna fastän jag mest irriterade mig på Dexter och Rebecka som inte kunde vara tyst. Detta i sin tur fick mig att tänka på när jag var liten och mamma ville se nyheterna och vi (ja till och med jag) inte kunde vara tysta.

Det får mig att minnas min barndom, när jag gick i fyran så såg jag alltid på the A Team när jag kom hem efter skolan. Minns det som om att man stegade rakt in i vardagsrummet och satte på tv, och typ for ner i den röda fåtöljen som en magnet dragen till ett kylskåp. Nu vet jag inte om jag satt i den jämt men det känns som någonting jag skulle gjort. Fast jag tror jag låg på soffan. Tror jag såg på någonting annat också.. Mycket Cartoon Network var det iaf.

Jag minns när vi hade vinterlov i femman, vi hade haft någon slags avslutning i kyrkan(Ja, på den tiden så spelade det ingen roll om man var muslim, katolik, ateist eller anarkist haha, man var i kyrkan på avslutningar!) på vägen därifrån så sprang jag rakt ner i en snödriva med huvudet före, det var väldigt roligt. Men nu tänker jag bara hur jävla äckligt det är i en snödriva, full med hundskit och piss och smuts och annat vidrigt uppskrapat från vägen. Men så är det när man är en clown. Det var vad jag var.

Fast jag var ändå ordentlig, eller kanske inte. Men jag var faktiskt ingen superbuse, alltså jag gjorde inte elaka saker mot andra, utan bara saker som jag tyckte var roliga och så.

Kom nu att tänka på när en kille i klassen mobbade en kille som var lite utstött. Han hade det säkert inte lätt. Han var mörkhyad och nu kommer Mattias växa i sin tro att jag är nazist, men jag stog bara där, 10 år och och visste inte vad jag skulle göra. Jag, som innan detta hade gått på en liten skola där alla var vänliga med varandra(visst det finns undantag). Men i alla fall, man är inte en del av problemet om man inte är en del av lösningen. Det funkar inte så. Man kan vara en oskyldig åskådare. Nu har jag säkert förvrängt min syn på det hela och stog säkert och skrattade gott åt grabben.

Känner att jag snöat in lite väl mycket på mitt Vännäsliv, men jag vet inte, det är så konstigt, för allt annat som hänt mig har jag typ folk i min omgivning som varit med vid de tillfällena. Men jag har ingen kontakt med någon från vännäs, där jag bodde 1996-97. Halva fyran och hela femman. Undra om jag räknat rätt nu på åren, haha.

*Bara massa tankar om mitt och andras liv utan egentlig poäng, klassiskt Benjamin prat.